Vi Två började hitta varandra i musiken.
En äldre man som själv en gång i tiden varit ute och lirat hörde oss spela hemma på kammaren. Han kom rullandes på sin rullstol och satt i vår dörröppning och lyssnade på oss när vi satt och jammade hemma i vårt vardagsrum.
När han slutligen sa att vi skulle ju ut och möta en publik.
Inte sitta hemma och spela.
Ut, med er, sa han.
Grannen ovanför slängde ner en krona som en symbolisk gage.
Så man kan säga att vårt första gage var 1 krona.
Och den kronan har vi kvar i vår ägo som ett minne.
Sedan blev det en ny värld som öppnade sig för oss.
Vi fick spelningar lite var stans och vi lyckades på något sätt att få publiken att uppskatta vår musik. Det var låtar som folk kände igen och kunde sjunga med i texterna.
Vårt motto var då att spela den så kallade ”bortglömda musiken”
och sedan dess har vi fortsatt tills fram idag.
Idag när den här pandemin härjar så är det noll spelningar på vår agenda.
Men vi hoppas att vi snart är ute igen och lirar.
Senaste kommentarer